Nära familjen nu

Jag kom till USA 1991, direkt efter kommunistpartiets kollaps i Sovjetunionen. Jag kände mig liksom utanför tillsammans med de amerikanska barnen – jag hade ju en brytning, konstiga kläder, såg konstig ut.

Så fortsatte det i några år, tills jag kom till high school och kom i beröring med droger och alkohol. Plötsligt kände jag mig inte utanför längre.

Och det utvecklades till tyngre och tyngre droger. Och innan jag visste ordet av drack jag nästan varenda dag och tog sedan steget vidare till opiater. Det kom i stort sett att uppta hela mitt liv.

Narconon-programmet var för mig ett sätt att se på livet från ett helt nytt perspektiv. Det gav mig en positiv syn på allting omkring mig.

Jag reparerade också relationerna till mina vänner och min familj. Mest av allt min familj, för det var de som hade fått lida mest medan jag tog droger. De var häpna att jag ens ringde dem och frågade vad de behövde av mig, för det hade jag aldrig gjort förut.

Det kunde inte bli bättre. Nu står vi varandra t.o.m. närmare än före drogerna.

Narconon-programmet är det enda program som har fungerat för mig. Det räddade mitt liv när jag trodde att allting var förlorat.

Fler videor